Har vi rätt mailadress?

Då de flesta av våra utskick sker via mail är det viktigt att vi har aktuella mailadresser.
Har du ändrat adress, eller vill rätta annan uppgift, använd sidan "Ändringsanmälan"!

Antal medlemmar: 382

Antal anslutningar: 467

Framtiden…

Senast år 2020 skall 90% av alla hushåll ha tillgång till 100 Mbit

Det är regeringens mål. Varför då frågar sig kanske vän av gammal beprövad teknik.
Ett enkelt och symboliskt svar – det är inte så många som i daglig verksamhet åker runt i en trettio år gammal bil. Det handlar både om säkerhet, energiförbrukning, reparationer m.m.

Hur löser man då detta? Jo, genom att konvertera våra signaler som ex-vis tal, mail, TV-sändningar m.m. till ljus och sedan skicka via en fiber av glas utan den elektriska dämpning som finns i en kopparkabel, d.v.s. allt lägre hastighet med ökat avstånd. Dessutom har inte fibern och dess ljus samma begränsning som elektriska signaler med stora volymer överförd data per tidsenhet. 100 Mbit i fibern är en gräns som satts bl.a. för att de centrala stamnäten skall orka med i sitt nuvarande skick…

Men det är inte bara att byta ut – kopparkabeln ligger normalt inte i slangar som lätt kan dras ur och ersättas med en fiber. Det blir istället en helt ny infrastruktur som skall byggas och främst då grävas ner i marken – detta på en ganska kort tid.
Med hjälp och stöd i form av bidrag från EU och statliga medel har det bildats ett stort antal ekonomiska föreningar (som trots namnet i huvudsak drivs av ideellt arbetande entusiaster), i dagligt tal kallade Fiberföreningar, som tar till vara sina medlemmars intresse av att ha en fungerande infrastruktur på i första hand landsbygden – till en väldigt rimlig kostnad.

Det grävs alltså ner åtskilliga tusentals mil slang med fiber de närmaste åren till en nästan exempellös kostnadseffektivitet. Föreningarnas medlemmar ställer oftast upp med mycket ideellt arbete så att medlemsrekrytering, planering, avtal etc görs med så små ekonomiska insatser som möjligt. För att inte tala om arbetsinsatserna med att se till att det är fri väg för maskinerna som skall plöja ner slang m.m. så att de kan arbeta så effektivt som möjligt.

Vad händer då i en förlängning? När så stora delar av landsbygdens fastigheter ansluter sig till fiber, i vårt fall lågt uppskattat till ca 70%, kanske t.o.m. 80%, viker underlaget katastrofalt för att underhålla kopparnätet. Vad som då händer är att detta på sikt monteras ned och ersätts av förbindelser via mobilnäten som är betydligt enklare att underhålla.

Bra, tänker förmodligen vän av gott ekonomiskt sinne – det kostar ju en viss peng att dra fram fiber och det måste vara betydligt billigare att ha en mobil lösning istället..?

Delvis rätt – men då på väldigt kort sikt. Visst pratar leverantörerna av mobilt bredband ibland om makalösa 60-80 Mbit i nätet för 4G. Jodå, det fungerar ganska hyggligt – på väldigt korta avstånd och om man är ensam eller med mycket få användare på samma mast. Med 4G krävs en masttäthet som man knappast vågar nämna, 5-600 meter påstås det jämfört med 3G som klarar sig med ca 7 km… Hur skulle detta se ut på landsbygden, i tätorterna är det inga större problem bland alla andra antenner på hustaken…

Nästa stora tröskel bygger på samma problematik – med vårt nuvarande mobilanvändande är det riktigt segt emellanåt, det kan t.o.m. vara svårt att få igenom ett vanligt samtal vissa tider på dygnet. Många användare av mobilt bredband klagar idag på att det tidvis på dygnet, främst helger och kvällar, oftast är riktigt ”segt på nätet”. Och det gäller även för 4G i tätorterna som tidvis går ner ordentligt i hastighet. Hur blir det då inte när kopparn verkligen börjar avvecklas…? Visserligen går tekniken framåt även när det gäller mobilnäten, men det finns inte hur mycket plats som helst för radiotrafik i etern…
Det som hänt på senare är att kostnaden för datatrafik via mobilnäten ökat på ett chockartat sätt de senaste två åren.

Men vad skall vi då använda alla våra 100 Mbit till? Vi har ju klarat oss hyggligt hittills, detta är kanske 15-50 ggr mer än vad de flesta på landsbygden har idag – och det fungerar ju till mitt behov. Jodå, sant – om man inte tittar i backpegeln och tänker efter hur utvecklingen gått framåt.

För ganska exakt 30 år sedan kom de första praktiskt användbara datorerna, de hade bara en ynka bråkdel av den tekniska kapacitet som dagens moderna mobiltelefoner har – och de hade i de allra flesta fall absolut inget behov av att kommunicera med omvärlden.

Dagens TV-sändningar görs nu till stor del via digitala marknätet och alltmer över bredband då det analoga TV-nätet helt har kopplats ner (detta tog mycket bandbredd som nu istället kan användas bl.a. till mobiltelefoni m.m). Det öppna digitala marknätet har ett ganska begränsat antal kanaler (om man inte har parabol och/eller ett utökat utbud via ex-vis Boxer, Viasat, CanalDigital – men det kostar som bekant en hel del mer).

Varje TV-mottagare i ett fibernät kräver knappt 5 Mbit vardera och då kan man ha några stycken i hushållet på en och samma fiberanslutning utan problem. Kanalutbudet med ex-vis Telia som tjänsteleverantör har där varit drygt 20-talet olika av de vanligaste kanalerna.

Telefonin tar i jämförelse ingen större bandbredd, den får alltid plats och är normalt prioriterad hos de större leverantörerna för att fungera i princip i alla lägen.

Resten av kapaciteten kan användas för Internet, och vad blir då över till detta?

Det man vanligtvis kallar 100 Mbit är asymetriskt, d.v.s. högre hastighet i ena riktningen, då alltid i riktning mot kunden. Normalt gäller oftast 100 Mbit ner och 10 Mbit upp (när man skickar data), alltså oftast benämnd 100/10 Mbit. Garanterat minsta hastighet är då normalt 50/8 Mbit om det skulle variera belastningsmässigt i nätet. Det finns därmed en hygglig reservkapacitet i närtid för de allra flesta behov. Dessutom klarar fibern betydligt högre hastigheter i framtiden om behovet finns – utan att gräva ny kabel eller att byta fiber.

Framtiden kommer att kräva ytterligare kapacitet i nätet. Redan idag kommer det en ström av nya tjänster som vardera kräver sin del.

För hushållen finns ex-vis övervakning och kontroll vid sjukdom och äldrevård, något som är tveksamt att hantera via mobila nät.

Företag som skall finnas kvar på landsbygden måste i stort sett ha samma möjligheter som alla andra för att kunna hänga med i utveckling och konkurrens. Det gäller inte minst högteknologiska lantbruksföretag med ex-vis mjölkningsrobotar som har ständig övervakning och en viss del av sin service via Internet.

Säkerheten med fiber ligger till stor del i att fiberkabeln i princip är helt okänslig för yttre störningar som bl.a. åska, det kan inte bli induktiva spänningar i en tråd av glas… Telenätets koppartrådar fungerar som enorma ”antenner” och det kan byggas upp spänningsspikar på flera tusen volt i ledningarna, spikar som ofta slår sönder både ledningar och ev. skydd som monterats – för att inte tala om telefoner, modem, datorer m.m.
Naturligtvis sitter det utrustning i ändarna på fibern som är kopplade till elnätet, men elnätet är normalt betydligt bättre skyddat med bra jordpunkter och särskilda avledare för överspänningar.

En annan säkerhetsaspekt är hur ny infrastruktur byggs. När det gäller fiber krävs en redundans, d.v.s. att man i princip bygger slingor i nätet som matas från flera håll. Om olyckan är framme, med ex-vis en avgrävd fiberledning, så skall det drabba så få som möjligt. Givetvis är den sista biten fiber från fördelningsskåp till fastigheterna enkel och utan redundans.

Slutligen och inte minst – en fastighet på landsbygden utan anslutning till elnätet saknar en stor del av sitt potentiella värde, det kostar ju ganska mycket att ansluta sig i efterhand för en ny ägare… Detsamma gäller naturligtvis för en fastighet utan anslutning till fiber, saknas detta är den ganska ointressant för väldigt många. Möjlighet att bl.a. kunna arbeta på distans via ett kraftfullt bredband blir allt viktigare för väldigt många människor…

Visst går det oftast att ansluta en fastighet till fibernätet i efterhand, men då handlar det om betydligt större kostnad än om den är med i nätet från början. Utöver den grundläggande insatsen (som alltid är lika för alla som ansluter till föreningen oavsett när) tillkommer en extra avgift samt kostnader för extra arbete vid anslutningen/fiberdragningen. Men den riktigt stora kostnaden beror på avståndet till närmaste kopplingspunkt, kostnader för grävning, slang, fiber etc som alltid belastar den fastighet som ansluter sig i efterhand. Dessutom finns inte de nationella bidrag som utgår i samband med att föreningen bygger sitt nät.

Så passa på att vara med från början så att du får in en fiber i din fastighet när ”tåget går”. Den behöver ju faktiskt inte användas, d.v.s. att det finns inget tvång på att abonnera på tjänster som du inte har användning för just idag. Huvudsaken att du är med i svängen och kan ta del av de ekonomiska fördelar som gäller för att ansluta fastigheten till fibernätet, det som alla får som är med från början.

Den förhållandevis lilla investering du gör nu är viktig för fastighetens framtida värde.